Då är jag redaktör för Kobra på SVT och kommer precis i dagarna ut med Blod Eld Död – en svensk metalhistoria, en reportagebok om svensk death och black metal som jag skrivit tillsammans med Jon Jefferson Klingberg.

Att få möta kvinnorna och höra deras historier har varit det allra bästa. Från början gick jag med i projektet för att det var ett roligt sätt att få jobba med Angela och Samira, som jag kände sedan tidigare, men det växte snabbt till något som givit mig väldigt mycket. Att få träffa Lillian Bassman och höra henne berätta om sitt liv var till exempel ett av de mest inspirerande möten jag varit med om.

Egentligen inte mer än att jag alltid tyckt att New York Times Magazine varit otroligt snygg. Jag älskar det gotiska T:et som funkar som logga för tidningen och omslagen är så genialiskt enkla.

Både AD-tanter och black metal-musiker har starka visioner som de stenhårt tror på och får jobba i extrem motvind för att genomföra.

Just Janet är ju rätt lågmäld i förhållande till vilken position hon faktiskt innehar i designvärlden, så det är svårt att dra till med något extremt. Det får bli en av mina favoritlåtar – Tyrant med Judas Priest. Texten beskriver hennes raka motsats, men 70-talsgunget passar henne perfekt.

Att följa upp varje fråga med “Varför?”, “Hur menar du då?” och “Berätta mer!” – och sedan hålla tyst tills det blir obekväm stämning.