Friday 21 December 2012
Tidens gång

Två unga män tar porträttbilder i en fotautomat. Så småningom blir männen äldre och tar sina porträttbilder i en fotostudio. Det är förmodligen för att det blir så känslosamt kring jul, men vi blir så rörda av sånt här, och vi älskar automatfoton. Det verkar Pierre et Gilles också göra, här är deras nya bok. Läs även en intervju med duon i ett av världens bästa nyhetsbrev.

Ungdomsfotot: Le brun et le blond, Pierre et Gilles Copyright Pierre et Gilles

Posted by: 10:51

Categories: Ålderdom, Romantik

Tuesday 6 November 2012
Kyssar, kärlek, romantik – let’s have it all

Vi erkänner. Det finns ett sidospår till Hall of Femmes. Vi kan kalla det Hall of Kisses. Det är en mapp vi har där vi sparar romantiska bilder vi får av våra kvinnor. Bilder vi inte kan blogga, men som vi i perioder tittar på minst en gång om dagen och som vi fyller på med bilder av andra kända och okända människors kyssar. Vi har Ruth i grå luvtröja som kysser sin italienske man på en strand på Sicilien, vi har Lillian och Paul i olika faser av sitt liv, vi har Mary och hennes fruktansvärt stilige fotografman, vi har Sam Shepard och Jessica Lange – romantik hamnar i romantikmappen fortare än du hinner stava till love is in the air.

Ska ni göra en kyssutställning framöver – vi fattar inte varför det inte görs oftare – vet ni nu vart ni kan vända er för expertishjälp.

Posted by: 19:20

Categories: Romantik

Monday 6 August 2012
Sisterhood

Vid OS 1992 vann etiopiskan Derartu Tutu guldet i långdistanslöpning, ett stort ögonblick eftersom hon inte bara var Etiopiens, utan också Afrikas första kvinnliga guldmedaljör. Hela loppet var en jämn kamp mellan henne och sydafrikanskan Elana Meyer men på sista varvet drog Derartu Tutu ifrån och vann. På mållinjen väntade hon in sin motståndare, de fattade varandras händer och sprang därefter tillsammans över mållinjen som en symbol för ett enat Afrika. (Ok, vi grinar när vi skriver det här inlägget.)

Denna och många andra OS bilder finns att se på Fotografiskas utställning ePic Moments. Vill du höra fler berättelser om kvinnokamp och löpning lyssna på nya programserien Upploppet i P1. Där får du också veta varför löpning är en lika viktigt demokratisk rättighet som kvinnors rätt att rösta.

Posted by: 13:51

Categories: Radio, Romantik, Sport

Tuesday 17 January 2012
Världens bästa pod(porr)radio

Katie Morgan och Cassie Young bjuder på underhållning, humor, terapi, coaching, tröst och liggtips i ett och samma program. Vad mer kan man önska?

Posted by: 18:18

Categories: Killar, Ladies, Nöjen, Radio, Romantik

Sunday 8 January 2012
Tioårsjubileum

Kära vänner, medievänner, uppdragsgivare, kvinnor och stalkers.

Nu firar Hjärta Smärta 10 år. 10 år av kreativa toppar och dalar, snedtramp och genidrag, ödmjukhet och storhetsvansinne, nederlag och framgångar. Men istället för att sätta ljus på tårtan, har vi bestämt oss för att sätta punkt.

Det började med jobbromantik. Två unga kvinnor som träffades på en utbildning och fann varandra (det var inte vänskap, det kom långt senare). Trots att vi träffades dygnet runt tog våra samtal aldrig tog slut. Våra pojkvänner blev svartsjuka. Vi såg på världen tillsammans och vi utvecklade ett gemensamt språk.
Vi gjorde varandra smartare, klokare och modigare.
Vi var trendiga på ett sätt som var skrattretande.
Vi engagerade oss med en frenesi som ibland skrämde våra kunder.
Vi matade varandra med konst, mode, design och arkitektur och det kändes helt fantastiskt.
Vi tog oss själva på stort allvar.

Vi lekte.
Vi blandade högt och lågt och smart och kul.
Vi jobbade jämt och vi jobbade aldrig.
Vi lärde oss att eftersom vi är kvinnor tror folk att vi gör mönster.
Vi lärde oss att eftersom vi är kvinnor tror folk att vi har svårt att komma överens.
Vi sökte kunskap i arkiven och på biblioteken.
Vi letade efter någonting som påminde oss om oss.
Vi skrev långa brev till varandra på semestern.
Vi reste jämt: Tokyo, London, Amsterdam, Peking, Rom, Helsingfors, Oslo, Trondheim, New York, Los Angeles, Barcelona. På hotellen trodde folk att vi var ett par. Det blir så när man inte längre behöver prata utan sitter tysta.
Vi var alltid professionella.
Vi ville alltid flytta utomlands.
Vi vältrade oss i typografi.
Vi sorterade in män efter typografiska system.
Vi stal ett ciggpaket av Gabor Palotai och tejp av Henrik Nygren, vi hade en idé om att göra en bok som skulle heta Saker vi snott av andra formgivare.
Vi snodde en rulle julpapper i en affär och sprang därifrån så fort vi kunde. Det var ett jobb vi själva gjort men det slog oss inte att vi hade kunnat be om referens ex.
Vi målade graffiti (en kväll).
Vi hittade en gång en död kanin som hade ett batteri i rumpan.
Vi köpte böcker till varandra.

Vi köpte kläder till varandra.
Vi lovade varandra att bli lite roligare. Kanske ta ett glas vin.
Vi blev mindre glada men mycket bättre.
Vi blev klokare och mindre coola.
Vi kände oss coolare än nånsin.

Vi kom ut från möten och hade samma idé.
Vi lärde oss att fylla i ansökningar och upphandlingar. Beundrarbrev kunde vi redan skriva.
Vi blev förälskade i Vince Aletti. (Enda gången i samma man.)

Vi var så fokuserade på arbete att vi glömde alla tråkigheter privat.
Vi var noga med att aldrig anspela på vår kvinnlighet i jobbsituationer, men det var innan vi hade fyllt 30, och innan vi lärt känna Ruth Ansel.
Vi lyssnade på P1.
Vi pratade om döden och formgav varandras dödsannonser.
Vi tyckte aldrig att vi pratade om sex men det är inte sant.
Våra assistenter tyckte vi var mycket tråkigare än de väntat sig.
Vi sminkade oss alltid i taxin på väg till möten.

Vi skaffade oss bundsförvanter. Jämnåriga kvinnor och äldre män.
Vi lärde oss säga ”Vi förordar den här lösningen.” istället för ”Det ska vara såhär.”
Vi lärde oss ta betalt.
Vi var så starka att vi kunde flytta berg. (Det kunde vi inte.)

För flera år sedan, när vi hade börjat bli kritiska, bestämde vi oss för att lägga ner men att vi borde göra något stort tillsammans först. Hall of Femmes blev vår hyllning till varandra, ett avsked som blev en nystart.

När vi senare träffade Paula Scher, rådde hon oss att söka oss vidare till större sammanhang, och för att göra det så måste vi dela på oss. Vi blev chockade, men vi förstod att hon hade rätt. Vi hade växt i taket. Vi hade stannat.

För 10 år sedan fick vi Kycklingstipendiet och för pengarna vi fick instiftade vi ett eget stipendium. Ingen fattade nåt – knappt vi själva heller. Våra mammor grät, för vi var så fattiga. Vissa tyckte det var smart PR-mässigt, andra att det var korkat och idealistiskt.

Men vad det egentligen handlade om, vilket är lätt att se nu i efterhand, är att ta en egen position. Vi var smickrade över att bli utvalda, men vi ansåg att man kan ta sig rätten att välja själv. På så sätt avslutar vi precis som vi började. Med Hall of Femmes har vi valt själva, och vi har försökt visa ett annat alternativ. Som vi ser det är det är vad design handlar om: att försöka göra saker bättre.

This is the end för Hjärta Smärta, men Hall of Femmes fortsätter. Vi kommer att ge ut nya böcker, och vi kommer att ha fler intervjuer här på bloggen. Vi planerar också ett framtida projekt som är hemligt än så länge.

Tack till alla som har varit med oss och mot oss, för många att nämna med namn. Ni har gjort våra tio år oförglömliga.

New York, 2011.

Posted by: 19:42 22 comments

Categories: Arbete, Döden, Romantik

Monday 2 January 2012
Årets julklapp

Angela och Samira i Stockholm.

Posted by: 12:38

Categories: Döden, Ladies, Romantik

Sunday 1 January 2012
Yves och Pierre

Yves och Pierre i Paris

I år gav vi av en slump varandra samma bok i julklapp så därför kan vi inte annat än att helt enigt rekommendera den, Brev till Yves av Pierre Bergé. Köp filmen också för ännu mer sorgeromantik.
Pierre och Yves i Marocko

Posted by: 13:07

Categories: Döden, Gentlemen, Romantik

Friday 9 December 2011
I fell for you

Här kommer något för den där särskilda platsen i våra romantiska hjärtan, den som är reserverad för ”äldre-kvinnor-ser-sitt-livsverk-tolkat-av-yngre-kvinnor/yngre-kvinnor-hyllar-en-äldre-kvinnlig-idol”.

Posted by: 13:51 3 comments

Categories: Romantik

Sunday 5 June 2011
Alexander McQueen på The Met

Vi kan slå fast på en gång: Alexander McQueen-utställningen på The Met är otroligt bra.
De redan dramatiska kläderna har givits en dramatiserad, otroligt välgjord, utställningsform med mörka kabinett, speglar och filmprojektioner. Ur högtalarna strömmar ledmotivet till Barry Lyndon och God Save the Queen. Suggestivt och teatralt. Det är oundvikligt att inte tänka på att upphovsmannen till all denna svärta precis dött. Precis vid ingången hänger några svarta jackor som är så snygga och med sina enkla skärningar får en att vilja vara elak. Eller elakare. McQueen citeras på en skylt bredvid dem: ”I want people to be afraid of the women I dress.”
Vi hamnar bakom ett stiligt par i 55-års åldern där hon uppenbarligen är mycket insatt i mode. Att tjuvlyssna på hennes kommentarer är som att ha en privat guidad visning, vi lägger oss tätt, tätt bakom. Vi kommer till ett rum som domineras av tre bondageklänningar och hon säger hänfört ”THAT is fantastic!” ”Do you like it?” säger mannen, lite för högt för han har hörapparat men det får honom att verka osäker. Inga problem att se rollfördelningen där. Han frågar igen ”Which one do you like?” Han är helt hopplös, vilken kvinna som helst skulle fattat att det är klänningen till höger hon menar. ”The one to the right” säger hon.
Vi fortsätter och kommer till ytterligare några svarta klänningar, dessa är besläktade med de förra men mindre aggressiva i sin framtoning och mer hantverksmässigt gjorda. Mannen gillar dom här plaggen bättre, han tycker att dom förra var lite för obvious och att fjädrarna på fågelklänningen inte såg så bra. ”That is NOT what it’s about.” säger hans hustru. ”What is it about?” undrar han. ”It’s all about EXCITEMENT.”
Vår ciceron har sammanfattat utställningen.

Ur Alexander McQueen, Savage Beauty, 2011, foto Sølve Sondsbø.
En liten varning. Det här är en utställning man helst hade velat se ensam vilket är omöjligt. Om ni vill undvika störande inslag vid Kate Moss hologram, eller kommentarer av typen ”THAT WOULD LOOK GREAT AT A COCTAILPARTY!” (tyvärr inte bondageklänningen) så se till att gå så tidigt på dagen som möjligt, ta med öronproppar, eller köp en ljudguide.

Posted by: 22:29

Categories: Alexander McQueen, Döden, Fina saker, Mode, Romantik

Saturday 4 June 2011
Du, Drömmar & Jag


Den här mannen, a.k.a Tennistränaren, a.k.a Jonas Lundqvist, tar inte bara hand om våra barn medan vi är och träffar legendariska designladies, han gör fantastisk musik också. Både barnen och deras mammor står och fashiondansar, fuldansar och spelar akustisk gitarr framför spegeln till dom här raderna:

Ingen himmel är som vår
Vi skålar stort men utan mål
Här viskar vinden nu till mig
att tyna bort känns helt okej
Vi var femton år, Martin
Minns du då
För femton år sen så var det

Posted by: 19:06

Categories: Ålderdom, Dagens lunchkille, Fina saker, Killar, Romantik

NEWSLETTER

ARCHIVE

CATEGORIES


TAGS