Sunday 21 December 2014
Gun Larson


»There’s nothing lethal or even explosive about this Gun. She’s a sweetish, Swedish young woman with an abundance of modesty that completely belies her overabundance of talent.«

It’s 1975 when Herb Lubalin writes this in Ms – not the feminist magazine with the same name, started in 1972, but U&lc magazine’s single page devoted to talented women and their portfolios.

In 1963, a few years before Lubalin’s panegyric in U&lc, Gun Larson was freshly graduated from Beckmans College of Design in Stockholm and working at Svea advertising agency. She was thinking about continuing her studies in Switzerland or maybe moving to America. When she learned that a photographer friend was moving to New York, Gun made her decision and went with her. After a week of flat-sharing with three other girls (one of them a snoring Miss International Beauty – »that week couldn’t end fast«), Gun got her first job at the agency that topped her wish-list. She was to stay there for many years.

We visit Gun one hazy November day at her home in Limhamn where she lives in a self-proclaimed »lifestyle« building: apartments where quality-of-life according to a website »is built into the walls«. We meet down in the hotel-like foyer with its reception area and indoor pond, and view the communal rooms with their pool table, movie theater, and bar. Up on her landing there is an enamel sign with Gun’s flourishing logo printed.

The apartment is full of mementos. Many of the objects are letters made from different materials, in different sizes. On a table lie type blocks in wood and small sheets of stone from when Gun tried stone carving, on the sofa there’s a cushion in the shape of a pug dog and on the shelves, in front of the books, small boxes and packages covered in beautiful typography. On one wall hang calligraphic pieces of art by Gun’s teacher Karl-Erik Forsberg and on another hangs a framed correspondence, handwritten by an American colleague. By the windows looking out over the Öresund bridge to Copenhagen and a limestone quarry is Gun’s desk. It’s immediately clear that it’s still used. Eight bookshelves in the living room run from floor till ceiling, tight with books. It takes a moment before we realize that it’s Gun’s archive. We haven’t found as many of Gun’s work as we wished online, but there are hundreds of books here – and she’s done the calligraphy for them all.

Gun5The Library of America Series, jacket art dir. R.D.Scudellari, calligraphy, G.L., bookdesign Bruce Campbell. 1982–. The publisher Gun still works for, with 1–4 calligraphy titles/year. So far there are ca 250 titles.


Did you start working with books as soon as you arrived in New York?
No, I started as a packaging designer at Raymond Loewy/William Snaith Inc, that was the biggest and best bureau at the time. They’d done everything, big and small, from Studebaker to Lucky Strike.

How did you make the move to books?
I was free-lancing since a couple of years, and in -69, I decided to call the Random House promotion department in my jobhunting. Somehow I rang the wrong number, and got through to the secretary of the head of bookdesign, R.D. Scudellari. She said: »Since you’ve called, why don’t you come up?« I showed my portfolio, and he asked: »Would you like to do our classical lettering?« Yes, I would. That’s how I started on a free-lance basis for Alfred A. Knopf, part of Random House.

That was lucky.
It was, and through working for them I got lots of other jobs, because if you worked for Knopf, everyone wanted you.

How did you learn the craft of calligraphy?
It had been a big interest of mine since school when I’d had Karl-Erik Forsberg as my teacher. But no one believed you could make a living out of it. Packaging was what you could make a living out of, or so we thought at the time.


_MG_3705_svBaryshnikov at work, art director, R.D. Scudellari, calligraphy, G.L. 1976

What’s this amazing dance book?
That book is probably the one I’ve had most attention for; it won a lot of good prizes. There were 32 chapter headings in the book and I only had a few months to do them. I worked like crazy to get them finished.

It looks very exclusive.
This is just one of four copies with the cover embossed with gold leaf. I got one, so did the editor in chief, Robert Gottlieb, the art director, R.D. Scudellari and Baryshnikov himself. This version was expensive, so the standard edition has only blind embossing and jacket. In the ’70s they didn’t spare the expense. But the money’s not there any more, not even in America.

There’s just something about dance and calligraphy, they’re made for each other.
Can you tell us more about this book about the Old West?
This de luxe edition of 450 was an official gift to presidents and heads of state and the standard edition was sold in the bookstores.


_MG_3713The Art of the Old West, 1971, art director, R.D. Scudellari, calligraphy, G.L. Inside the book we find an accompanying letter to Gun from the publisher: »I’m sure you will value it more than the politicians, and for that I’m grateful.«

So, does that mean Obama has one?
I don’t know if they still do it, but I have a picture of »Lady Bird« Johnson with one.

How did you come up with this particular style of lettering?
To be honest, it’s got nothing to do with the Art of the Old West; it was just a style that I and the art director came up with. It looked beautiful in combination with the pictures and the rest of the text. But it was interesting to see that, after this book, everybody who was making a book about the Old West wanted this style of lettering.

So you created a reference-style for an entire genre.
Yes, it’s crazy really.

Does the working process take a long time?
You have to make a lot of variants before you get it right, both the appearance and the spacing. Like in this timeline from St Mary’s church in Helsingborg where I did the period from -85. It was really big, two meters by one meter. I’d made a plan on a one-to-one scale, but I did the original directly onto the surface. That’s when you really have to take care.

Sounds nerve racking! Did anything go wrong?
No, it went well. Another time I was going to make an inscription for a book that the Exxon chairman of the board was getting as a retirement gift, The Audubon Birds of America, faximil in folio size. I got to borrow a Swedish artist’s studio because she had a stand to put the big, specially-made paper on, that was to be sent to Japan to be mounted in the book. It was really cold there and the radiator suddenly stopped working. I struggled on, but my hands got so numb. In the end I just had to leave. The next day I came back and did the last letters but with gloves on.

And did you get it to look the same?
Yes, it worked.

Do you sometimes stick together different parts that worked well to make an original, or does it have to be made in one go?
It might have happened, when the work needed to be ready for reproduction the following morning, but it’s not ideal.

Do you get assignments in calligraphy that need to be ready the following day?
No, but it could happen that there were lots of originals to be done at the same time. Sometimes I was doing ten percent of all the books at A.A Knopf, and then there was lots to do.

Looking at your work it looks easy, easy and elegant.
It has to. Otherwise there’s something wrong.

Your hands haven’t started trembling as you have aged?
No, and I hope it stays that way so I can keep on working.

It feels like a craft you have to think very farsightedly about. How long did it take before you felt you’d mastered it?
Every time you have an assignment you have to work hard, and practice, and think »this is so ugly«, and throw it away and throw it away again . . . and suddenly, something happens.

Do you keep your hands busy between assignments too?
Now that I don’t do as many jobs a year, I have to practice more before it sits right. But it makes me happy every time I get a challenging job and can start again. I’m not like a good pianist who always sits and practices. I need a deadline to be able to work.


You do diplomas. Is this a normal field for calligraphers to be employed in, producing this kind of unique document?
Not any more. Institutions can do it themselves, find some typefaces on the computer and it’s done, unfortunately. It’s only the expensive ones that are still done by hand. The Nobel Prize for example, thank goodness. I do the documents for The Birgit Nilsson Prize since 2009, (on vellum) The Lund Student Singer’s Soloist Prize, since 2006, and Diamantbollen, the Prize for the best Swedish Female Soccer player, since 2001.

You’ve designed wine labels too?
Yes, I designed 8 labels for V&S, the Swedish Wine & Spirit Corp. during the 80’s, of those only »El Molino« can still be found on the shelves in stores.

There seem to be quite a few women in calligraphy. Why do you think that is?
Earlier there were more men than women, Karl-Erik Forsberg and his predecessors, but that’s changed. It doesn’t pay well enough for men anymore.

How do you see the future of calligraphy?
I’m scared that it’s dying out. I think it can recover, but there’s a risk then that there aren’t many left who can teach it anymore. In 2001 I produced an exhibition »Kalligrafi, 17 svenska kalligrafer«, together with Reklam & Designhistoriska föreningen (Advertising & Designhistoric association), because we wanted to show the importance of calligraphy in Scandinavia.

What advantages are there for a graphic designer in mastering calligraphy?
I think that it’s always an advantage, you get an understanding for the basics of the craft. There’s also been research to show that something happens in the brain when you when you use italic handwriting instead of computer, taking notes. You get connections between the hand and the brain and you remember more easily what you have heard in a lecture, for example. That shows it’s really important in itself.

Do you have anything to say to someone wanting to pursue calligraphy?
Working with calligraphy is really enjoyable and rewarding, I recommend it. I am thrilled every time I get a new, challenging assignment.

_MG_3722Freelance work for Pierre Robert, 1970’s »This was the ‘in’ color at the time«.


More of Gun Larson’s work can be found here.
All photos by Lisa Sigebrand.

Posted by: 14:59

Categories: Calligraphy, Typografi, Typography, Uncategorized

Wednesday 10 December 2014
The Nobel Diplomas

Bertha Svensson Piehl (1892–1962), Kerstin Anckers ( 1931–2012), Susan Duvnäs and Annika Rücker are all calligraphers who have done many of the diplomas hanging on the walls of Nobel Prize winners around the globe. The prestigious prizes’  diplomas are still being hand made by calligraphers. Annika Rücker is creating this year’s diplomas for Physics, Chemistry, Literature and Economic Sciences. Starting tomorrow, an exhibition with printed copies of this year’s diplomas will be exhibited at Nobelmuseum in Stockholm. Read more about the diplomas here.

anckersKerstin Anckers. Photo: Herbert Lindgren, Stockholm Stadsmuseum

anckers.neruda-diplomaDiploma, 1971. Art by Gunnar Brusewitz, calligraphy by Kerstin Anckers.

anckers.beckett-diplomaDiploma, 1969. Artist: Gunnar Brusewitz, calligraphy: Kerstin Anckers.

macdiarmid-diplomaDiploma, 2000. Artist: Nils G Stenqvist, calligraphy: Annika Rücker.

nobeldiplometDiploma, 1931. Art and calligraphy: Bertha Svensson Piehl.



Posted by: 07:10

Categories: Calligraphy, Kerstin Anckers, Typografi, Typography, Uncategorized

Wednesday 7 November 2012
Kerstin Anckers

Kerstin Anckers, kalligraf, har gått ur tiden. Hon är bland annat kvinnan bakom SÖ-stilen, skrivstilen som infördes i svenska skolor på 70-talet och den som formgett Nobelprisets diplom. 

Kerstins motto var ”Kunskap är till för att användas och föras vidare”, hellre generöst dela med sig av det man lärt än att ta det  med sig i graven. Här gör hon precis det, och berättar även lite om vår vän och mentor Leif Thollander. Mer om Kerstin här

Posted by: 11:59

Categories: Kerstin Anckers, Typografi

Sunday 4 November 2012

Om några dagar är det val i USA och vi har inte skrivit någonting om valkampanjerna.

I den förra valkampanjen använde Obama Gotham, ursprungligen tecknat som ett nytt, maskulint, fräscht typsnitt för herrtidningen GQ. Att Obamas valde Gotham som kampanjtypsnitt bidrog helt säkert till dess enorma popularitet. Bara i vårt yrkesliv kan vi räkna till minst tre uppdragsgivare som använder Gotham som hustypsnitt, för att inte tala om alla killar vi förknippar med typsnittet.

I årets kampanj utökades Gotham med retro Revolution Gotham och en serifversion av Gotham.

Mitt Romney i sin tur, använder också ett gammalt herrtidningstypsnitt, Mercury och Hall of Femmes egna hustypsnitt Whitney.

Det ska erkännas att det känns tungt att se två av våra favorittypsnitt användas i det här sammanhanget, men å andra sidan gläds vi med valets stora vinnare H&FJ som tecknat samtliga typsnitt. Vi kommer också osökt att tänka på namnet på en föreläsningsserie av Roger Black: World domination through type.

Posted by: 15:19

Categories: Typografi

Monday 15 October 2012
Om varför Stefania Malmsten inte tycker att man ska typa en kallelse till en cancerundersökning i Comic Sans…

Lyssna på programmet som Leif Pagrotsky kallade för ”en högtidsstund” på sin twitter i lördags.

Posted by: 13:27

Categories: Carolina Laudon, Radio, Stefania Malmsten, Typografi

Tuesday 21 August 2012
Hall of Femmes intervjuar: Carolina Laudon

Carolina Laudon är typograf, typsnittstecknare, föreläsare och vinnare av årets Berlingpris. Hon har ritat typsnitt för Systembolaget (med den glada uppåtknorren på det gemena G:et), DN:s Bodoni, White arkitekter. Hon har också en genomtänkt och välskriven blogg. Vi träffar Carolina på en lunchrestaurang i Göteborg. Liksom många bokstavsintresserade människor har hon sitt eget sätt att se på världen och formulera sig på. Själv beskriver hon sig som en person som går sina egna vägar både i tankarna och yrket.

Hur kom det sig att du blev intresserad av bokstäver?

Mitt första typsnitt som jag gjorde var för en uppgift på HDK. Vi skulle egentligen inte alls göra typsnitt, så det var ett misstag av mig. Men det kändes så naturlig när jag gjorde ett. Det grafiska uttrycket och hantverket i typsnitt tilltalar mig. Det finns en ren och enkel estetik i bokstäver som jag tycker mycket om. Historien om bokstäver slutar heller aldrig att fascinera mig.

Monopol för Systembolaget.

Din mamma tillhörde den första årskull som utbildade sig till dataprogrammerare på 60-talet medan din pappa var hemmaman. Kan du berätta om dem?

Att ha en yrkeskvinna som mamma lärde mig att arbetet är det man gör i livet och familjen är där man hör hemma. Man måste vara petnoga när man väljer det man ska arbeta med i livet. Och att utbildning och flit är en dygd och att man aldrig ska ge upp. Jag är nämligen enormt envis. Att arbeta med datorer trodde jag att alla mammor gjorde, men så var det ju inte. Jag förstod lite senare att det hon gjorde var lite udda för hennes generation. Att arbeta med något lite udda är för mig naturligt.


Du är delvis uppvuxen i New York och gick i en amerikansk skola tills du var 15 år. Hur har det påverkat dig?

Min mamma brann för sitt jobb och vi fick följa med henne ut i världen när hon arbetade utomlands. I New York fick jag gå på några väldigt bra och kreativa skolor. Mitt favoritämne var architectural drawing och fine drawing, så blyertspennan var ofta min bästa vän under uppväxten. Det var också nyttigt att stå utanför jantelagen som tonåring och bara få vara den man var.

LDT Shake

Vad utmärker ett bra typsnitt?
De flesta typsnitten är gjorda för specifika användningsområde som ställer olika krav på hur de ska se ut. Därför ser de olika ut. Ett brödtypsnitt i en roman har helt andra krav än ett typsnitt för mobilapplikationer. Genom att känna till bakgrunden till sina typsnitt så kan man sätta bättre typografi.

Många menar att typografi är en väldigt smal disciplin men det håller du inte med om?

Absolut inte. Typografi är en väldigt bred designdisciplin och inte bara en del av grafisk design. Typografi finns överallt; på vägskyltar, hus, förpackningar, filmer, internet, etiketter och i böcker, tidskrifter och mobiler. Ja, faktiskt överallt. Typografi knyter samman flera discipliner som arbetar med kommunikation. Och text är närvarande överallt. Det är en fin egenskap tycker jag.

Är typsnittstecknare ett ensamt yrke? 

Det behöver det inte vara, men flera typsnittstecknare jag känner har behov av att få fördjupa sig i den typsnittsgenre man arbetar med i lugn och ro och man är ofta ensam i processen. Mina bokstavskompisar är ovärderliga fast de bor långt bort.

Har du som typograf även ett språkligt intresse? 

Jag är en formgivare som älskar den typografiska estetiken och är djupt intresserad av skrifthistoria där språkets utveckling är en del.

Ofta pratar man om typografi i termer av rationalitet och funktion, ändå upplever vi att många formgivare har ett mycket känslomässigt förhållande till typografi och hur diskussioner om typografi lätt urartar och blir dogmatiska. Varför är det så?
Typsnitt berör väldigt många. De flesta är stora konsumenter av text och därmed typografi. Det går inte att bortse från att typografi sätter en ton på en text eller ord. Vare sig man gillar det eller inte. Man kan uttrycka mycket genom typografi. Det är ett hantverk som tar sin tid att lära sig. Det finns mycket att ta hänsyn till. Då kanske det är lättare att anamma en dogmatisk syn på typografi och hoppas att det håller. Det är inte särskilt nyskapande tycker jag.

LDT White för White Arkitekter.

Varför tror du att det finns så få kvinnor som är typsnittstecknare? 
Ingen aning faktiskt. Det kanske finns för få kvinnliga förebilder? Men det har hänt en del det senaste decenniet, så jag håller tummarna för att trenden håller i sig i mitt lilla skrå.

LDT Stockholm.

Ser det likadant ut internationellt sett? 
I Tyskland, England och Holland finns flera utbildningar inom typsnittsdesign, så där finns det flera formgivare, både manliga och kvinnliga.

Kan du berätta om ett uppdrag du är särskilt nöjd med?

Typsnittet Monopol för Systembolaget betyder mycket för mig. Jag växte mycket och blev mer självständig i projektet. Det låter lite tokig men på HDK fick vi en gång besök av superstardesigner David Carson som höll en föreläsning för alla och en workshop för en mindre grupp. Jag minns inte varför det fanns en indelning, men en klasskompis blev besviken och lyfte huvudet högt och sa; Näh, jag kan vara min egen David Carson. Och utan att vet om det, så berörde hon mig väldigt mycket. Varför inte, tänkte jag och sedan dess har jag haft det som mitt ledord. Jag kan vara min egen superstardesigner.

Vad är det bästa råd någon gett dig?

Våga vara nybörjare.
LDT Cartoon.

Posted by: 15:23

Categories: Carolina Laudon, Hall of Femmes intervjuar, Typografi

Monday 27 June 2011
Jost Hochuli

En av våra största hjältar heter Jost Hochuli och kommer från Schweiz. En gång läste vi hela hans bok Das Detail in der Typografie på tyska – utan att förstå ett enda ord tyska – så mycket älskar vi honom. En annan gång skrev vi ett långt beundrarbrev. Det var på den tiden innan vi öppet hade blivit designgroupies. För någon vecka sedan var han i New York för att hålla en föreläsning i samband med utställningen Book Design in St Gallen.
Jost Hochuli är emot alla slags dogmer och kombinerar symmetri med asymmetri på ett sätt som de flesta skulle säga var omöjligt, eller i alla fall fel. Han använder humanistiska typsnitt och typar dom assymmetriskt och han kombinerar olika sorters gridsystem i samma publikationer. Låter det rörigt? Det är de inte. Han får bara formgivning att se lekande lätt ut och lyckas vara både experimentell och hantverksmässig på en och samma gång. Jost berättar att eftersom han kommer från ett land med en stark och inflytelserik designtradition (den schweiziska) tog han sitt avstamp i griden. Han upplevde att i den i Schweiz hade upphöjts till närmast en religion och att den måste kunna utforskas på andra sätt.
Han kallas ibland för den tredje vågens schweizare där Müller-Brockmann är utgör den första vågen och Armin Hofmann är den andra. Han säger att han inte har något emot läsplattor men att dom saknar doft och taktilitet och att han främst arbetar med boken som ett objekt. Han säger att för honom kommer innehållet alltid före formen och att han ser sig själv som en tjänare. ”Men inte någon självutplånande tjänare, man kan vara en stolt tjänare också”.
Föreläsningen vi ser i New York håller han tillsammans med Roland Stieger. De båda männen är mentor och elev till varandra och beundrar varandra ömsesidigt. Det är rörande att se.
När någon i publiken ber Jost ge ett råd till unga formgivare svarar han ”Tänk själv.”
Publikationer ur serien Typotron av Jost Hochuli.

Posted by: 05:03

Categories: Typografi

Friday 3 June 2011
På MoMa

Just nu på MoMA visas en utställning om årets inköp till samlingarna. Museet har köpt in typsnitt, så vi strosar runt och läser med våra typsnittsviktigpettrarminer när vi blir avbrutna av en ”big handsome black man” (hans beskrivning). Han vill hellre prata om att Tupac synts Nya Zeeland dagen innan och det har vi såklart ingenting emot. Vem vet, filosoferar vi, vem vet … kanske är det sant. Graham som vakten heter, kommer på fler exempel. ”Många tror ju att han också lever, ni vet, han … han snubben med gitarren …” ”Nä?” ”Ni vet, rock …” ”Elvis?” ”Just precis, Elvis, många tror ju att han och Marilyn lever också.” ”Jaa … kanske är dom alla på Nya Zeeland just nu.”

Posted by: 03:36

Categories: Typografi

Tuesday 24 May 2011
Stilig typografi

Kan man få bli medlem?

Posted by: 02:22

Categories: Killar, Typografi

Monday 16 May 2011
Ny bok

Italienska vinetiketter. Bild ur Steven Hellers bok Scripts: Elegant Lettering From Design’s Golden Age.

Posted by: 17:03

Categories: Typografi