Thursday 21 April 2011
Intervju med Lars Laurentii

Självporträtt av Lars Laurentii, 80-tal.

Sedan en tid tillbaka tycker vi oss se en typografisk trend med dragning åt scripter och kalligrafi. Och som det konstateras i tidningen U&lc redan 1973: allting går i cykler, och när saker blir trendiga känns de nya oavsett hur gamla de är. En person i Sverige som verkligen bemästrar hantverket är Lars Laurentii, som också hjälpt oss ta fram logotypen till The Glass Factory, ett nytt glasmuseum i Småland som öppnar sommaren 2011. Lars är vänsterhänt och levererar sina original målade med pensel på papper – det ni! Lars Laurentii delar vår kärlek till USA dit han som ung formgivare åkte för att visa sin portfolio för sin idol Herb Lubalin.


Logotyp The Glass Factory, 2011. Art direction och design: Hjärta Smärta. Skrift: Lars Laurentii.

Kan du berätta om när du sökte upp din idol Herb Lubalin på andra sidan Atlanten?
Jag åkte till New York 1979, avsikten med resan var att träffa min idol, mannen bakom U&lc och en mängd fantastiska logotyper, den världsberömde grafiska formgivaren och typsnittsdesignern Herb Lubalin i hans atélje. Jag promenerade dit, till en gammal ombyggd brandstation på södra Manhattan. Efter en evighet i receptionen kom någon och sa: ”Du kan ta hissen upp till hans rum”. Plötsligt stod jag öga mot öga med den man jag beundrade så. ”Please sit down.” Rummet var litet med gamla ohyvlade brädor som både golv och tak. Väggarna var helt i panel och tomma sånär som på ett diplom där det stod ”Hall of Fame”. Mycket nervös stammade jag fram: ”May I show You …” Herb granskade min portfolio. Han hade ett märkligt ticks för sig och det var att han harklade sig med jämna mellanrum: hrrrmm-hrmmm-hrmmm. Efter en stund frågade jag: ”Do You have anything to criticize? (Tystnad.) ”No, it’s beautiful.” Då var jag räddad! Alltså dom orden räddade hela mitt liv. Hade han varit kritisk … ja, då vet jag inte hur det hade gått för mig. Jag älskade New York, älskade USA. Jag ville ta hela världen i min famn!
Logotyp för Avant Garde magazine. Herb Lubalin, 1968.

Logotyp för Fact magazine. Herb Lubalin, 1964.

Det ögonblicket var betydelsefullt?
Jag var helt bombad när jag kom hem till gamla Sweden. Min tuppkam hade växt 18 meter. Jag tyckte att världen låg vidöppen.
Vi vet hur det känns, vår tuppkam har också växt 18 meter.
Du har berättat att vissa tyckte att du använde dig av ett ”feminint formspråk”?
Ja, just det. Jag var besatt av den engelska scripten. I småskolan var jag vänsterhänt och det var jobbigt på välskrivningslektionerna. Jag kladdade och fick BC i betyg, vilket gjorde att jag hatade skrivandet. Men senare blev det mer lustfullt. Under 60- och 70-talet fanns det en kvinna som var scriptartist, hon hette Gun Larson och verkade i New York. Det var inte så många som behärskade den engelska scripten här hemma. Många gillade inte snirkligheten utan kallade det för parfymstil och därför ansågs den feminin och fjompig. Jag delade givetvis inte den tanken. Jag hade mött storheter som Tom Carnese och Tony DiSpigna, dom tillhörde världseliten och bekräftade mina idéer om scripten som artisteri.
Och så var det inte i Sverige?
Nej, inte alls! Den klassiska kalligrafin fanns representeras genom Kerstin Anckers, KarlErik Forsberg samt göteborgaren Erik Lindegren och de tecknade script med bredpenna. Blickar vi tillbaka i historien har vi fransmannen Maternot, holländaren Jan van den Velde och engelsmännen George Bickham och Clinton Clark, det var dessa personer som utvecklade scripten i världen. 1842 startade folkskolan i Sverige och då infördes en tysk variant av skrivstilen. Man skulle kunna sammanfatta med att säga att scripten inte haft så hög status i Sverige.
Men varför uppskattade man scripten så mycket i USA?
USA har en annan syn på grafisk design och typografi. De är öppnare och mer dynamiska. I Sverige har vi heller aldrig haft särskilt många uttryck samtidigt, här har det varit en sak i taget som gäller.
Bild ur tidskriften U&lc, 1973.
En sista fråga. Många frågar oss varför det är så viktigt för oss med kvinnor. Men det är ju inte det saken handlar om, eller hur? Vi letar efter våra föregångare, det gör män också.
Exakt. Man söker sina föregångare för bekräftelse och identitet, och trots att det har funnits många kvinnor genom tiderna vars arbeten varit i full klass med männens har de inte fått lika mycket uppmärksamhet. Inom Bauhaus-rörelsen fanns det till exempel många utomordentligt begåvade kvinnor som tyvärr aldrig syntes. Så nog är det så att solen har lyst mest på männen. Men det kommer ni säkert att ändra på, eller hur?
Vi ska göra så gott vi kan. Nu ska du äntligen få gå ut till din fru som sitter och väntar i bilen.
Ja, det ska jag göra. Hejdå!!

Hjärta Smärta i en annons för en fotosättningsmaskin i U&lc, 1974. En teknik som däremot aldrig kommer att bli hipp eller få någon revival.

Posted by: 15:03

Categories: Hall of Femmes intervjuar, Lars Laurentii, Typografi

Tuesday 12 April 2011
Intervju med Nina Ulmaja

Hur kommer det sig att du blev designansvarig på Albert Bonniers Förlag och när blev du det?
Jag började som designansvarig på Albert Bonniers Förlag 2005. Då hade jag frilansat i 11 år och hunnit jobba med många olika förlag samtidigt som jag undervisade i grafisk design på Konstfack. Jag tror att det var den pedagogiska erfarenheten som delvis gjorde att jag blev tillfrågad om designansvaret. Tjänsten fanns inte tidigare, men man hade sett ett behov av att få upp designnivån och underlätta i kommunikationen mellan förlag och externa formgivare. Jag tror att någon såg en kunskapslucka som kunde täppas till.

Vad innebär ditt uppdrag och vad såg du för utmaningar när du började?
Ärligt talat visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Jag skulle själv forma min tjänst. Det var inte helt lätt, men jag såg direkt saker som jag kunde vara med och förbättra: arbetsprocesser och designbeställarnas kunskaper. Jag hade ju egen erfarenhet av att få okunniga kommentarer på designförslag jag lämnat ”Jag gillar inte gult.” och liknande.
En av de saker jag uttalat tidigt var att vi måste bli proffsiga som beställare. Vi måste vara konstruktiva i vår process gentemot formgivarna. Veta ungefär vad vi vill ha eller inte ha. Och bemöta deras förslag konstruktivt. Kunna svara på frågan vad som inte fungerar i designen, eller inte tilltalar oss och målgruppen och varför.
Och våga bryta samarbeten som inte fungerar. Slutresultatet – boken – är det viktiga. Våra böcker måste se ut som att dom är gjorda idag och inte för 10 år sedan. En stor del av mitt uppdrag är att fungera som bollplank både internt och externt. Förläggare och redaktörer bollar idéer och rena design-, typografi- och produktionsfrågor med mig, men även externa formgivare hör av sig med frågor. Och det hoppas jag på ännu mer. Att de externa inte ser mig som ett hot utan en som kan vara med och förbättra deras bokdesign.
En dramatikers dagbok av Lars Norén. Prisbelönt formgivning av Nina Ulmaja.
Vad är du mest nöjd med att ha uppnått?
Jag har höjt kunskapsnivån inom design och typografi på förlaget avsevärt. Design är inte längre en sak man tänker på i sista sekunden. Jag håller regelbundet trendspaningar för hela Bonnierförlagen. Det gör att bokdesign har blivit något som finns i folks medvetande.
Jag har utbildat internt i läsbarhet och hur man får till god typografi i praktiken. Våra redaktörer sätter böcker efter inlagemallar och det fungerar riktigt bra. Det känns otroligt roligt att böcker som är satta med våra inlagemallar och är satta av icke-typografer når den nivån att de får pris i Svensk Bokkonst. Jag har alltid varit road av att hitta lösningar som inte kostar så mycket. Det beror dels på de kunder jag jobbade med som frilans. Det var teater- och dansgrupper och bokförlag som inte hade så mycket pengar men ändå ville göra saker som stack ut. Det har varit härligt att bevisa att man kan göra böcker med ett stort ha-begär utan att de behöver kosta skjortan. Att möta attityden ”Vi brukar inte göra så här, det verkar dyrt.” har sporrat mig.
Vilka har varit de största svårigheterna?
Det var knepigt det första året att visa vad jag ville och få respekt för det. Man förstod inte då vad en formgivare eller en designansvarig gör. Idéen om att formgivaren gör ytfinishen i slutfasen av ett projekt var hårt förankrad. Nu kopplar vi in formgivare väldigt tidigt i processen, ibland när en författare kommer med en idé, det vill säga innan boken överhuvudtaget är antagen. För att kunna se hur det skulle kunna bli, för att få en klarare bild av vad för slags bok det skulle kunna bli. Det är väl investerade pengar att ha en dummy eller ett färdigt provkapitel när man antar en bok. Det underlättar samarbetet med alla inblandade att veta vad för slags bok man arbetar mot.
Jag gick in och tog tag i arbetsprocesser som man nog inte hade väntat sig att jag skulle lägga mig i: hur förlaget lägger ut jobb, hur vi väljer ut formgivare för specifika uppdrag, vilken information formgivaren ska få vid beställningen, hur vi ökar säkerheten i produktionen (med egna omslagsmallar, tydliga instruktioner etc). Men det tar tid att förändra processer och ibland kan man inte lära gamla hundar att sitta. Förbättring är ett långsiktigt pågående arbete.
Det är knepigt att ta ett designansvar när utgivningen är så bred och stor med flera hundra böcker per år. Det har många gånger känts som en helt omöjlig uppgift. Jag har fått lära mig att släppa taget efter att jag givit råd till förläggare, redaktörer och externa formgivare. Jag kan inte alltid följa upp resultatet. Jag kan komma med synpunkter på vad andra formgivare gör och hur vi kan förbättra saker, men det tas inte alltid emot med lätthet. Det finns nog formgivare som tycker att jag förstör deras idéer, fast min tanke varit att samarbeta och förbättra.
Osynlig av Paul Auster. Prisbelönt formgivning: Nina Ulmaja. (Tack för lånet.)
Varför är det bra att ha en designansvarig och varför har inte alla bokförlag det?
Jag hoppas att man ser på vår utgivning varför det är bra med en designansvarig. En designansvarig håller bokförlaget à jour om det som händer inom bokdesign/bokproduktion/typografi. Och alla företag vill väl visa framfötterna inom sitt område?
Det var vågat av Bonniers att anställa en designansvarig för snart 6 år sedan. Nytänkande och coolt av ett 170 år gammalt förlag! Vi har nyligen blivit fler: Annika Lyth börjar på Bonnier Fakta i höst som designansvarig och bokförlaget Max Ström har nyligen anställt Patric Leo som designansvarig.
Fler och fler förlag verkar inse nyttan av att ha en designkunnig person i huset. Precis som andra produktproducerande företag har gjort för länge sedan. Böcker är böcker, men också produkter.
Foto av Nina Ulmaja: Jimmy Eriksson

Posted by: 09:55

Categories: Hall of Femmes intervjuar, Nina Ulmaja, Typografi

Tuesday 5 April 2011
Hjärta Smärta i Biblis


Nästa onsdag släpps nummer 53 av Biblis. Mellan avsnittet där Leif Thollander skriver om Shakespeare och andra klassikerserier, och artikeln om nyligen bortgångne Carl Fredrik Hultenheim återfinns 19 sidor – Hjärta Smärta!

Kom och fira releasen med oss på Antikvariat Morris & Ryö, Hantverkargatan 21, onsdag 13 april kl.18.

Eftersom vi firar 10-års jubileum i höst avslutar vi med ett citat av Carl Fredrik Hultenheim.
”Först tar det tio år att lära sig grunderna.
Sen tar det tio år att vänja sig av med sig själv.
Därefter tar det ytterligare tio år att förfina verktygen.”

Bara 20 år kvar alltså.

Posted by: 19:30

Categories: Nöjen, Typografi

Saturday 26 March 2011
Alla kvinnor tänker inte lika

Vi har en yrkesskada och det är att vi gärna sorterar in människor efter typsnitt. Eller för att tala klarspråk – vi analyserar gärna män som typsnitt. Vi tänker att det här är något alla kvinnor med intresse för typografi (och män) gör. Ett vedertaget intresse liksom.


Därför frågar vi Paula Scher lite förtroligt ”oss typografikvinnor emellan” vilket typsnitt hon tycker att hennes man Seymour Chwast är?

Paula reagerar inte som väntat utan utbrister ”VA? Sortera in män i typsnitt, gör ni det? That’s SOO WEIRD.”

Det finns absolut inget mer att tillägga. Vi känner oss som två kufar som blivit avslöjade med en pervers läggning man förutsatt att alla människor ägnar sig åt.

Posted by: 19:26 3 comments

Categories: Killar, Paula Scher, Typografi

Sunday 20 March 2011
Stefan Sagmeister jobbar tydligen på förskolan Spindelblomman i Bagarmossen

Posted by: 20:36 1 comment

Categories: Killar, Types and Faces, Typografi

Saturday 19 March 2011
Ciara versus Kepler


Nu har vi fått full förståelse för varför det inte går släppa in kvinnor på designkontoren.

Häromdagen var en vanlig dag på jobbet. Vi satt djupt koncentrerade och skapade typografimallar, ni vet, man testar olika sifferkombinationer i tabeller och diskuterar saker som: ”Ska vi använda News Gothic eller Trade Gothic som komplementtypsnitt i rubrikerna?” ”Hm. Trade Gothic känns kanske lite för 90-tal, men å andra sidan är det mer högsmalt än News och då passar det bättre ihop med Kepler formmässigt …”
Vi befinner oss som ni märker på vår vanliga höga intellektuell nivå.
Plötsligt kommer ett mail från Vanja, subject: Här kommer en liten sak till er! Vi tänker att lite bakgrundsmusik på vänstra skärmen medan vi jobbar på den högra skärmen aldrig kan vara fel.

Men plötsligt går det inte att tänka längre. Vi blir helt uppslukade av hennes moves, hennes tåhävningar, hennes baddräkt, hennes tuggummi, hennes päls och hennes snygga bil! Vi bara glor på den vänstra skärmen, vi kan inte längre koncentrera oss på den högra. Det är bara när Ludacris dyker upp som Trade och Kepler får tillbaka sin plats i strålkastarljuset för en stund. Vi som trodde att vi var hotta när vi satt med våra typsnitt känner oss plötsligt … väldigt ordinära.

Posted by: 10:25

Categories: Fina saker, Typografi

Wednesday 16 March 2011
Kvinnor och typografi

Det bästa vi vet på ett och samma uppslag.

Posted by: 15:38

Categories: Ladies, Types and Faces, Typografi

Friday 18 February 2011
Dagens bästa avstavning

Snart på en utställning nära dig.

Posted by: 13:39

Categories: Arbete, Typografi

Tuesday 15 February 2011
P.S. till tidigare inlägg

Apropå vårt förra inlägg, förlåt ni kunder som var så snabba på telefonen! Vi skojade bara. Vi är tillbaka på kontoret igen och vi har full koll på alla grejer, vi tar aldrig ledigt.

Förlåt också du herre från det tyska typsnittsmagasinet som undrade vad vi tyckte om Plantin och vi svarade att det var som en elegant, mullig, medelålders man som gillade att dricka vin och äta ost. Det blev så otroligt tyst på andra sidan och nu känner vi oss som värsta, ja du vet. Och det var efter bara ETT glas vin.

Posted by: 14:34 1 comment

Categories: Arbete, Nöjen, Types and Faces, Typografi

Tuesday 28 December 2010
Finaste julhälsningen


När Bea Feitler var art director på den feministiska tidningen Ms 1972, ändrade hon slutet på den traditionella julhälsningen ”good will to men” och riktade den istället till ”people”.

Posted by: 10:10

Categories: Bea Feitler, Fina saker, Typografi

NEWSLETTER

ARCHIVE

CATEGORIES


TAGS