När Seb Lester går till affären ser det ut så här. Fult.
Fler inköpslistor kan köpas här.

Vi hade väl knappt jobbat ett halvår när vi upptäckte och belägrade ett arkivskåp hos en pappersleverantör utanför stan. I arkivet låg några årsrapporter för Proventus som gjorde oss eld och lågor. Tänk att design kunde vara såhär; intelligent, estetisk, kreativ och kul på en och samma gång. Vi sorterade raskt in det vi såg i vårt gemensamma intellektuella bibliotek som var under uppbyggnad. Så här ville vi arbeta!


Många år senare lärde vi känna upphovsmannen till årsrapporterna som idag kostar en förmögenhet; art director Anders Wester. Vi fick veta att en av våra största inspirationskällor John Melin hade varit Anders läromästare, och vi möttes i ett samtal om hur betydande det är att få kunskap av människorna man beundrar. Det här var strax innan vi skulle åka till New York första gången och det visade sig att vi hade en gemensam idol i Ruth Ansel som Anders träffat en gång på 60-talet när hon var på besök i Malmö. Han hjälpte oss med pusselbitar i vår research, och gav oss fri tillgång till sitt bibliotek (= gigantiskt). Genom vårt möte i Stockholm sammanfördes också Anders och Ruth igen och alla cirklar slöts.


Anders Wester kallar sig helst för Hall of Femmes spin-doctor och har varit en av våra viktigaste inspiratörer och samtalsparter sedan starten 2009. När vi tänkt litet, har han tänkt stort, när vi tänkt stort har han tänkt att Hall of Femmes ska bli en del av FN.


Eftersom Anders är en av Sveriges hemligaste människor, har vi själva fått räkna ut vad han gjort för jobb, men så här lät motiveringen när han blev invald i Platinaakademien. Håll också utkik efter Judiska Teaterns och Jarla Partilagers affischer och kataloger. En säker investering inför pensionen om du frågar oss.

Anders Wester och dottern Bertha på Hall of Femmes release, 2010.

Världens mest älskade (numera) och hatade (första decennierna av sin karriär) arkitekt Zaha Hadid har fått utmärkelsen Dame Commander (mmm..) av det brittiska imperiet. Själva kommer vi aldrig glömma utställningen vi såg på Design Museum i London för några år sedan, där Hadids skissböcker visades och där varje bok hade en perfekt rektangel utskuren, exakt anpassad till att förvara en penna. Mer om Damen här.

Bra gjort, Komm!

Åk till Tensta Konsthall i eftermiddag och hör Martha Wilson, gammal Guerilla-girl, föreläsa.

Finaste texten skriven av Jonas Hassen Khemiri.

Varsågod, här kommer läsning till fredagsölen. Trevlig helg!

Moderna museets programverksamhet är omfattande och ambitiös och det är ofta man känner att vill gå på deras föreläsningar. Nu på fredag ställs frågan om hur könsfördelningen ser ut i samlingarna på svenska konstmuseer. I panelen medverkar bla Linda Fagerström, konsthistoriker och författare till boken Kön, genus & design. En bok vi både intervjuas i och gjort omslaget till.

Linda Fagerström tog kontakt med oss när vi bara varit yrkesverksamma i några år, och även om vi redan då hade en gnagande känsla av att allt inte stod rätt till, hade vi inte funderat särskilt mycket över könsfrågor. Den akademiska världen är ovärderlig vad gäller att undersöka strukturer på djupet, och frågorna som Linda ställde blev ett uppvaknande för oss.

Ett annan händelse vi aldrig glömmer var den Berghselev (hör av dig om du läser detta) som för längesedan ställde frågan om det fanns någon skillnad i synen på manliga och kvinnliga formgivare, t ex om manliga uppdragsgivare lyssnade lika mycket på en kvinna som en man. Vi svarade tvärsäkert att det minsann inte var någon skillnad alls, möjligen en fördel att vara kvinna (runt den här perioden var vi med i en mängd designtidningar både i Sverige och utomlands). Först efter ett tag kom vi på att anledningen att vi inte känt av någon särbehandling var att vi aldrig någonsin haft en manlig uppdragsgivare. Vi blev inte sämre behandlade. Vi fick helt enkelt inte vara med.