Det känns avlägset nu, men då för två år sedan var det inte alls självklart att få kontakt med de vi nu gör böcker om. Att få tag i Ruth Ansel var svårt, Paula Scher och Tomoko Miho nästan omöjligt, och hade det inte varit för Mats hade vi som sagt var inte kommit i kontakt med Mary Shanahan.

Vi ser fram emot alla böckerna – på olika sätt – men vi måste erkänna att vi ser lite extra fram emot Marys bok. Av Carl-Johan Hane får vi låna en tidning från 80-talet med en intervju med Mary när hon måste ha varit i 30-års åldern. Journalisten frågar hur det känns att jobba på Rolling Stone, världens mest hajpade tidning? Mary rycker på axlarna och säger att hon aldrig tänkt på det på det sättet. En attityd vi känner igen från våra möten. Hennes ödmjukhet är inte spelad, hennes jobb är helt enkelt inte något hon bygger sitt ego kring. När vi besöker The Richard Avedon Foundation börjar deras ögon stråla när vi nämner att vi ska göra Marys bok. De säger att Marys och Avedons samarbeten var särskilt lyckade och att hon är en trygg person i en bransch full av människor med gigantiska bekräftelsebehov och vassa armbågar.