Idag inleder vi vår intervjuserie L’hommage, där vi lyfter fram människor som valt att lyfta fram andra. Först ut är Lawen Mohtadi,  journalist, författare och debattör i frågor kring genus och rasism, och bland annat tidigare chefredaktör för tidningen Bang.

Berätta om din bekantskap med Rosa Taikon?
– Vi lärde känna varandra i arbetet med boken om hennes syster Katarina Taikon (Den dag jag blir fri, Natur & Kultur 2012), och deras kamp för romers rättigheter i Sverige under 1960- och 70-talet. Genom Rosa fick jag upp ögonen att för en vital rörelse för antirasism fanns i Sverige redan på 60-talet, och för att den kampen lever vidare och har stor relevans idag. Det var upplyftande att inse att vi, i vår tid, inte är de första att se de här problemen i samhället. Att få insikt om det genom Rosas berättelser berikade och inspirerade mig mycket, det liknade mitt feministiska uppvaknande 20 år tidigare. Det är också en ny upplevelse, som journalist, att lära känna och bli vän med någon som man intervjuar under en längre tid.

Du skriver ofta om Rosa på sociala medier och andra ställen utanför din bok – finns det en medveten tanke kring det?
– Jo, det har nog funnits en underliggande ambition på ett sätt. Min generation ska få veta vem Rosa är. Men mycket handlar det också om att jag tycker om att dela hennes tankar och kommentarer om saker.

Är det viktigt att göra frontfigurer som är kvinnor mer kända?
– Ja, det är viktigt. Feminismen har ju inga ledare, men den har sina ikoner. De har haft stor betydelse för mig, man inspireras av dem, man kritiserar och går i dialog med deras idéer. Att dela erfarenheter betyder en hel del. Mycket inspiration och tröst finns ju i det att man själv inte är den första som upptäckt att man behöver kämpa mot olika former av förtryck. I framhållandet av kvinnliga förebilder och ikoner är man med och gestaltar kulturen och sin samtidshistoria.

Är det viktigt att ha en självupplevd utgångspunkt som förebild? Finns det några män exempelvis, som är feministiska förebilder för dig?
– De egna erfarenheterna är betydelsefulla, men så är också intresset för och solidariteten med det som ligger utanför den egna upplevelsen av världen. Författaren James Baldwin har varit en förebild, i hur han gestaltar mänskliga erfarenheter och det sociala och kulturella landskapet i USA på 60,70- och 80-talet.

Vad hoppas du lever vidare av Rosa Taikons gärningar?
– Hennes budskap om att vi alla förtjänar ett liv utan förnedring och förtryck, ett slags frihetsbudskap.

Men också hennes sätt att vara, att ha nyfikenheten i behåll, en förmåga att röra sig framåt som är betydelsefullt när man jobbar med väldigt tunga frågor. Visst berörs hon av rapporter om hur romers rättigheter fortfarande kränks, men hon låter sig inte nedslås. Hon skulle aldrig ge upp, tror jag. I sitt politiska engagemang lever hon inte på gamla meriter, hon finns i nuet. Hon säger ofta när vi pratar om de här frågorna: ”Vi kan inte bara prata om dåtid, vi måste prata om framtiden också.”

På fredag den 24 januari mottar Rosa Taikon Olof Palmepriset i riksdagen, för sin livslånga kamp för mänskliga rättigheter. Samma dag föreläser Lawen Mohtadi om Rosa Taikon, med direktlänk till prisutdelningen. ABF-huset, Sveavägen 31, kl 13.30.