Wednesday 14 November 2012
Korvfingrarna

Den här bilden brukade vi ha på våra offerter in the early days.
Sen blev vi tråkigare.

Fat Hand and Dollars, Monte Carlo, Helmut Newton, 1986. 

Posted by: 09:40

Categories: Arbete, Fotografi, Pengar

Friday 10 February 2012
Statistik och inga visor

En ny undersökning visar att trots att de jobbar inom samma bransch, har samma positioner och lika lång arbetslivserfarenhet så tjänar män i 30-års åldern 10000 kr mer i månaden än kvinnor. Vi upprepar: 10000 kr.

Som vanligt fattar ingen ett dugg om vad det kan bero på.

Posted by: 08:23

Categories: Arbete

Thursday 2 February 2012
Vår bästa tid är nu
Man är trots allt glad att ha sluppit vara ad på 60-talet.


Ur Art Direction – The Magazine of Visual Communication, november 1969.

Posted by: 15:33

Categories: Arbete, Budskap

Tuesday 31 January 2012
Jag

Recension av boken Jag. En fiktion av Ingrid Elam. Omslag av oss.

Posted by: 07:45

Categories: Arbete, Fina saker

Saturday 21 January 2012
Hemmamän


Åsikterna går isär om huruvida det bakom varje stor kvinna står en uppmuntrande pappa, en gayman, en skilsmässa eller bara en ännu större kvinna. I den här långa Bloomberg-artikeln menar man i alla fall att det bakom varje framgångsrik kvinna står en hemmaman.

Statistik från Bloomberg Businessweek.

Posted by: 09:13

Categories: Arbete

Wednesday 11 January 2012
Rekommendationsbrev från chefen

Samira: ”Angela har gjort sig känd som en glad och pigg medarbetare som ser nya möjligheter i alla uppdrag. Vi är oerhört lättade att hon ger sig av.”

Angela: ”Samiras anställningskontrakt här på Hjärta Smärta har tyvärr löpt ut och som det ser ut idag har vi ingen möjlighet att erbjuda henne vidare anställning. Jätte, jättesynd tycker vi.”
Samira: ”Vi önskar Angela stort lycka till. Hon kommer skapa ett stort tomrum här på byrån och det är bara att gratulera nästa arbetsgivare, till vilken jag har en massa användbara tips när det gäller Angela.”
Angela: ”Samiras löneanspråk matchar tyvärr inte hennes prestationer, och vi har kommit till det gemensamma beslutet att det är dags att vända blad. Det finns inga bittra känslor oss emellan. Det ska bli kul att fira av Samira, tyvärr kunde hon själv inte närvara då vi andra åt avslutningsmiddag på Mathias Dahlgren.”
Samira: ”När Angela först kom till oss på Hjärta Smärta var hon väldigt oerfaren, men nu tycker vi att vi har format till henne ganska bra, även om hon fortfarande inte fattar att en dvärgkort morsa knappast kan beskrivas som ”deffad”.
Angela: ”Förutom att önska Samira lycka till framöver, vill vi gratulera henne till att ha träffat en pigg kamrat som tycks dela henne stora intresse för kvinnor ur den något äldre generationen”.

Posted by: 20:13

Categories: Arbete, Budskap

Sunday 8 January 2012
Tioårsjubileum
Kära vänner, medievänner, uppdragsgivare, kvinnor och stalkers.

Nu firar Hjärta Smärta 10 år. 10 år av kreativa toppar och dalar, snedtramp och genidrag, ödmjukhet och storhetsvansinne, nederlag och framgångar. Men istället för att sätta ljus på tårtan, har vi bestämt oss för att sätta punkt.

Det började med jobbromantik. Två unga kvinnor som träffades på en utbildning och fann varandra (det var inte vänskap, det kom långt senare). Trots att vi träffades dygnet runt tog våra samtal aldrig tog slut. Våra pojkvänner blev svartsjuka. Vi såg på världen tillsammans och vi utvecklade ett gemensamt språk.
Vi gjorde varandra smartare, klokare och modigare.
Vi var trendiga på ett sätt som var skrattretande.
Vi engagerade oss med en frenesi som ibland skrämde våra kunder.

Vi matade varandra med konst, mode, design och arkitektur och det kändes helt fantastiskt.
Vi tog oss själva på stort allvar.

Vi lekte.
Vi blandade högt och lågt och smart och kul.
Vi jobbade jämt och vi jobbade aldrig.
Vi lärde oss att eftersom vi är kvinnor tror folk att vi gör mönster.
Vi lärde oss att eftersom vi är kvinnor tror folk att vi har svårt att komma överens.
Vi sökte kunskap i arkiven och på biblioteken.
Vi letade efter någonting som påminde oss om oss.
Vi skrev långa brev till varandra på semestern.
Vi reste jämt: Tokyo, London, Amsterdam, Peking, Rom, Helsingfors, Oslo, Trondheim, New York, Los Angeles, Barcelona. På hotellen trodde folk att vi var ett par. Det blir så när man inte längre behöver prata utan sitter tysta.
Vi var alltid professionella.
Vi ville alltid flytta utomlands.
Vi vältrade oss i typografi.
Vi sorterade in män efter typografiska system.
Vi stal ett ciggpaket av Gabor Palotai och tejp av Henrik Nygren, vi hade en idé om att göra en bok som skulle heta Saker vi snott av andra formgivare.
Vi snodde en rulle julpapper i en affär och sprang därifrån så fort vi kunde. Det var ett jobb vi själva gjort men det slog oss inte att vi hade kunnat be om referens ex.
Vi målade graffiti (en kväll).

Vi hittade en gång en död kanin som hade ett batteri i rumpan.
Vi köpte böcker till varandra.

Vi köpte kläder till varandra.
Vi lovade varandra att bli lite roligare. Kanske ta ett glas vin.
Vi blev mindre glada men mycket bättre.

Vi blev klokare och mindre coola.
Vi kände oss coolare än nånsin.

Vi kom ut från möten och hade samma idé.

Vi lärde oss att fylla i ansökningar och upphandlingar. Beundrarbrev kunde vi redan skriva.
Vi blev förälskade i Vince Aletti. (Enda gången i samma man.)

Vi var så fokuserade på arbete att vi glömde alla tråkigheter privat.
Vi var noga med att aldrig anspela på vår kvinnlighet i jobbsituationer, men det var innan vi hade fyllt 30, och innan vi lärt känna Ruth Ansel.
Vi lyssnade på P1.
Vi pratade om döden och formgav varandras dödsannonser.
Vi tyckte aldrig att vi pratade om sex men det är inte sant.

Våra assistenter tyckte vi var mycket tråkigare än de väntat sig.
Vi sminkade oss alltid i taxin på väg till möten.

Vi skaffade oss bundsförvanter. Jämnåriga kvinnor och äldre män.
Vi lärde oss säga ”Vi förordar den här lösningen.” istället för ”Det ska vara såhär.”
Vi lärde oss ta betalt.
Vi var så starka att vi kunde flytta berg. (Det kunde vi inte.)

För flera år sedan, när vi hade börjat bli kritiska, bestämde vi oss för att lägga ner men att vi borde göra något stort tillsammans först. Hall of Femmes blev vår hyllning till varandra, ett avsked som blev en nystart.

När vi senare träffade Paula Scher, rådde hon oss att söka oss vidare till större sammanhang, och för att göra det så måste vi dela på oss. Vi blev chockade, men vi förstod att hon hade rätt. Vi hade växt i taket. Vi hade stannat.

För 10 år sedan fick vi Kycklingstipendiet och för pengarna vi fick instiftade vi ett eget stipendium. Ingen fattade nåt – knappt vi själva heller. Våra mammor grät, för vi var så fattiga. Vissa tyckte det var smart PR-mässigt, andra att det var korkat och idealistiskt.

Men vad det egentligen handlade om, vilket är lätt att se nu i efterhand, är att ta en egen position. Vi var smickrade över att bli utvalda, men vi ansåg att man kan ta sig rätten att välja själv. På så sätt avslutar vi precis som vi började. Med Hall of Femmes har vi valt själva, och vi har försökt visa ett annat alternativ. Som vi ser det är det är vad design handlar om: att försöka göra saker bättre.

This is the end för Hjärta Smärta, men Hall of Femmes fortsätter. Vi kommer att ge ut nya böcker, och vi kommer att ha fler intervjuer här på bloggen. Vi planerar också ett framtida projekt som är hemligt än så länge.

Tack till alla som har varit med oss och mot oss, för många att nämna med namn. Ni har gjort våra tio år oförglömliga.

New York, 2011.

Posted by: 19:42 22 comments

Categories: Arbete, Döden, Romantik

Sunday 8 January 2012
Helgjobb
Idag har vi spelat det här spelet, där man ska tänka på en känd person och sen ska geniet lista ut vem man tänker på genom att ställa frågor. Vi tänkte naturligtvis på en känd grafisk formgivare från New York.
Först föreslog geniet den här pampiga kvinnan:

Sen det här:
Därefter det här:
Geniet gissar alltid Anna Wintour om det är en kvinnlig chef över 50. Om man har berättat att det är en blond kvinna blir den omedelbara följdfrågan: Is she a porn star? Om svaret är NEJ blir följdfrågan Is she a fashion model? Om svaret är NEJ blir följdfrågan Is she a lesbian?
Men efter några felgissningar gick allt plötsligt slag i slag. Is your character within arts? JA! Does she live in New York? JA! Does she have long blonde hair? JA!
Och döm vår förvåning:
Med Lillian Bassman gick det sämre. Det enda förslag vi fick var det här (delvis korrekt visserligen):
Efter 15 min gav spelet upp:
Och ännu en gång fick vi göra en insats för den kvinnliga designhistorien.
Så nu måste vi sitta hela helgen och mata in alla våra designers. Vi hoppas att de direkta följdfrågorna i framtiden blir: Is she blond? Is she a designer? Is she Paula Scher?

Så, då var det fixat. Nu med bilder också.

Posted by: 15:12

Categories: Arbete, Lillian Bassman, Nöjen, Paula Scher

Friday 9 December 2011
Design 360°

Hjärta Smärta är med i Design 360°s temanummer om Danmark och Sverige. På omslaget kan ni se att dom kapat våra huvuden men att desto mer fokus ligger på vårt vänstra ben respektive arm. Andra medverkande är bl.a Stockholm Design Lab, Byggstudio, Bigert & Bergström, Museum Studio och All the way to Paris.

Posted by: 15:03

Categories: Arbete, Fina saker, Press

Wednesday 2 November 2011
Artikeluppslag på tidningen Ms:

”Of course, I’m all for equal pay, but…”

Underbar läsning här om Gloria Steinem och de andra kvinnorna på tidningen Ms. Tack för tipset S.

Posted by: 21:34

Categories: Arbete, Gloria Steinem, Ladies, Pengar

Next Page

NEWSLETTER

ARCHIVE

CATEGORIES


TAGS