Läs Jan Gradvalls artikel (så bra!) om Ellen Willis, New Yorkers första kvinnliga rockkritiker, så bortglömd att inte ens hennes egen dotter kände till hennes gärningar. Efter sju år som rockkritiker gick hon vidare och började skriva om feminism och politik. Läs också uppföljningen på artikeln.

Efter paus bestämde sig kvällens moderator Jan Gradvall att ta av sig den gula slipsen och byta till en kavaj med lite smalare ränder.

Så är det äntligen dags. För andra gången i sitt liv ska Ruth Ansel hålla en föreläsning. Den första gången var i Malmö i början av sjuttiotalet, den andra gången är märkligt nog också i Sverige, 2009 på Moderna museet. En gång däremellan ombads hon göra en föreläsning om Brodovitch. Begrunda detta. Att hon nu håller den första föreläsningen någonsin om sitt yrkesliv gör oss oerhört stolta och outhärdligt deprimerade.

När Ruth Ansel har föreläst, när ögonen svider av allt snyggt vi sett, när våra anteckningsblock är fulltecknade, då är det dags för nästa del i kvällens program: Panelsamtal. Vi har bjudit in sex eminenta personer som kommer att prata om tidningsformgivning ur olika perspektiv. Samtalet leds av Jan Gradvall och om honom vet ni säkert en hel del, men en sak vet ni inte och det är att Jan under flera år extraknäckte i sin pappas sätteri med att förstora rubriker i mörkrummet. Sedan dess är hans favoritypsnitt Bodoni.

Ja ni läste rätt, två stycken! Jan Gradvall (överst) har tidningsvärlden som sitt arbetsfält, Anders Wester (under) kom världsvant med en Herald Tribune under armen. Vi åt räkmackor alla fyra och pratade om Hall of Femmes (vi har lagt ned alla andra samtalsämnen). Typisk trevlig lunch i Down Town Stockholm, men dagens lunchkillar är allt annat än typiska.