För några dagar sen tillkännagavs det: Johanna Lewengard är ny professor i grafisk design på Konstfack. Det vill vi uppmärksamma med en intervju.

En bra designutbildning generellt och oavsett nivå är den som lämnar ifrån sig studenter med förutsättningar att positionera sig professionellt i förhållande till den verklighet de själva bäst kan relatera till och tror på.

Jag examinerades ju själv från Konstfack 2004 och ser egentligen ingen större skillnad från då och nu. Jag kan snarare känna igen mig i mycket av det som engagerar studenterna i utbildningssammanhanget. Möjligen ser jag ett ökat intresse för kollektiva processer, att studenterna bättre förstår vikten av att samarbeta. För mig är det en väldigt positiv utveckling som vi behöver ta till vara på och skapa ett organiserat utrymme för.

För det första vill jag se att vi får examensrätt för forskning inom grafisk design. För det andra vill jag se att ett intersektionellt perspektiv genomsyrar den pedagogiska utveckling vi står inför. Det är ett kvalitetsmål som vi inte har råd att underskatta om vi ska utbilda studenter med förutsättningar att göra skillnad både inom och utanför den egna disciplinen. Min vision, i sin mest övergripande och mer pompösa form, är att grafisk design på Konstfack ska gå i spetsen för att vara en deltagande och angelägen aktör i ett samhälle där demokratiska värden ständigt står på spel.

De här provföreläsningarna har specifika punkter som är angivna på förhand. Bland annat vision för ämnesutveckling och eget konstnärligt arbete som jag redan varit inne lite på. Men eftersom det här är saker som jag tog upp redan i min skriftliga ansökan så använde jag föreläsningen till att gå in på hur och varför. För att dra det väldigt kort så kretsade min föreläsning kring saker som relationen mellan teori och praktik, estetik, visuell kultur, makt, metodutveckling och sociala rum.

Glad sommar, ring om du undrar något!