Thursday 23 October 2014
L’hommage: Paula Scher > Rosmarie Tissi

We can’t wait until November 12, when Swiss graphic designer Rosmarie Tissi will join us for a design talk at ArkDes in Stockholm. From the Hall of Femmes circle, we asked Paula Scher to tell us more about her admiration for her colleague and friend.


When did you discover Rosmarie Tissi’s design? What impression did it make on you?
I saw Rosmarie’s work in various publications and annuals in the early and mid-80’s, probably in the magazine Graphis. I remember seeing an article on Odermatt &  Tissi, and was surprised to find out that Tissi was a woman. I loved it and thought it was very contemporary.  I always assumed that everything was designed by men, because in the publications and annuals of that time, it usually was.

Tell us about your first meeting with Rosmarie?
It must have been in Mexico, probably either on a jury of a show, or at a group poster show. She actually liked to travel without Siggi (Odermatt), her by then long time partner. She used to go on extensive vacations by herself, after working all year with him. She didn’t mind traveling alone – I did, but got over it. I remember admiring her independence.

We also were together for a large group poster in exhibit in Teheran in the 90’s, both very upset about having to wear the stupid scarf over our heads every day. It was surprising how much that affected us. I cried the first morning that I had to put it on, and Rosemarie had the same reaction. Some of it was vanity and some of it was rage.


What has your friendship with Rosmarie meant to you as a designer?
Rosmarie was my first female, European design friend. I sometimes saw her at  AGI (Alliance Graphic Internationale) where there were very few women members – more so now, but still, not enough. I was inspired by her work because of its modernity, its beauty and precision, but was also inspired by her as a person.

I admired her confidence and independence. She was opinionated about work, and savvy about the design community. I learned that Swiss poster designers are very competitive and not very nice about it, but I remember that she helped younger designers receive recognition.

She also had a clear handle on old boys clubs. When she traveled to conferences and exhibitions, she was often the sole woman among a powerful group of male designers, who considered themselves peers and would even exclude her from the group.  She never let it undermine her. She had a strong belief in her own talent and accomplishments, and viewed the work of some of the men for what it was.

Foto affischer

What part of Tissi’s work do you find most relevant today?
I suspect Rosmarie is about to have a whole new wave of popularity. Her work still looks incredibly fresh and modern. The color, scale, proportion, use of imagery is impeccable. I also like her type design, she designed three faces that are pretty cool. Her posters are dynamic, powerful and gorgeous. She’s classic.

Do you have anything to say to those who are not familiar with her work?
Google her.

Apart from checking out Rosmarie Tissi on the Internet – meet her at the Kolla! talk at ArkDes on November 12, during Kolla! Design Awards. Tickets available here

Read more about Paula Scher, a fellow classic, in the Hall of Femmes book on her work. Stay tuned for more praise and inspiration, from one creative to another, under the tagline L’Hommage


Posted by: 10:56

Categories: L'Hommage, Paula Scher, Rosemarie Tissi

Tuesday 23 September 2014
Meeting Paula Scher

As designer Paula Scher enters the room, we see that how she
describes herself fits: »Short, with a big personality.« Even the
dog she’s brought along is big. We stare at the dog and then make
ourselves guilty of one of our stupidest interview openings yet.
Us: »Hello. We met Carin Goldberg yesterday. (Pause.)
She has a dog too.«
Paula Scher: »Oh really? She’s a friend of mine, we’re the dog-ladies.«
Us (gravely): »Okay.«

It’s the first time we’ve met Paula – in real life, that is. We’ve spent
quite some time with her already, in our office; we’ve read her book,
once, twice, three times. We’ve quoted it. We’ve taken her truths
to heart, and used them when talking to clients, pretending they’re
ours. But now everything feels different. We’re at her workplace,
Pentagram, in New York, one of the world’s most renowned design
agencies. We’ve taken pictures of ourselves at the entrance, posing
under their big red banner. We’ve waited in the conference room for
half an hour, nervously poking around Pentagram’s book shelves,
and unwinding a little leafing through the magazines. Suddenly she’s
standing there: a small woman and a big design star. With a big dog.

Paula Scher began her career in the record business in the 1970s.
After the interview we take out a record we’ve brought, the Yardbirds
from 1977, and ask if she could sign the sleeve. Paula is overjoyed, as
she has no examples of her own (during her years with CBS Records
she designed over 150 records a year), and is pleased to discover
that the record is »… really well designed and hasn’t aged a bit«. She
wonders if she can buy it, or exchange it for something. We give it to
her, and get a proof copy of the same sleeve in return.

It was at CBS Records – in this hierarchical organization – that Paula’s
interest in power structures and workplace psychology began, an
interest we return to during the conversation. To analyze the social
game between customer and designer she wrote her own book,
Make it Bigger (Princeton Architectural Press, 2002), in which she
punctures the myth that design is something created in ivory towers.
Design, according to Paula Scher, is about people.
A year later, we hear by chance that Paula Scher is lecturing at a
design seminar in Norway. We ask to meet her there for a follow up
interview and, despite the sudden eruption of the Icelandic volcano

Eyjafjallajökull clouding half of Scandinavia, all three of us make it.
We meet in the not yet open bar of her hotel. It must look better in
the evening; the daylight is merciless. In decor of varying flesh-tones
and pile-covered sofas, we welcome a design queen.
The interview feels more relaxed than last time. Paula talks about
growing up in a suburb outside Washington DC with a cartographer
dad and a teacher mum. The structure of how you were supposed to
look and behave was rigid; she felt suffocated by the suburban ideal,
and criticized for who she was. She responded by rebelling, and we
think that she still burns with a desire to be contrary.

Later in the evening we meet Paula in the bar again, where she and
the other speakers from the seminar have got together for a drink.
The positive feeling from earlier in the day disappears immediately as
we fall back into usual social patterns. We get shy and embarrassed,
creep silently in and take a table some distance away. The young
men in the group, on the other hand, make a grand entrance: greet
everyone cheerfully, say what they’re called, what they do. They have
styled glasses, are charming and self-assured. We’re stiff and acting
like idiots.

But even so, when one of the guys leaves Paula’s table, we take our
chance and quickly sit there. She says hello with a hug and a kiss.
Later she asks nicely to borrow a pen and writes in red ink on a napkin
the names of those women she thinks should be added to our list
for the Hall of Femmes book series. The napkin is immediately worth
a million.

At the table a discussion rages on about money and the future of
design. Paula is confrontational and hungry for debate. The men
around her sigh, tell her everything she’s said is wrong, and explain
how things really are. But it’s clear that they have great respect for
her, and it shows in her flashing eyes that she’s never going to let
them be right. At the same table sit two women, 30 years younger,
struck dumb. One of them’s gripping a napkin like it was a life-buoy.

Preface Hall of Femmes: Paula Scher, 2011
Editor: Maina Arvas

Buy the book here.
Buy the poster here.

Posted by: 06:28

Categories: Books, Maina Arvas, Paula Scher, Preface, Uncategorized

Wednesday 11 December 2013
Årets julklappar

Nu ska ni få den enda lista ni behöver inför julen. Det är lite oklart om det är en inköpslista eller önskelista, både och förmodligen – det vet ju alla att man alltid hittar bäst presenter till sig själv. Det är lika bra vi säger det på en gång, den är väldigt partisk, ingenting du lika gärna kan slöjda själv, allt är kvalitet men inget är gratis!


1. Självklart vill vi att alla du känner ska läsa alla våra böcker och att väggen som är det första du ser när du slår upp ögonen på morgonen, hela tunnelbanevagnen på väg till jobbet,  utrymmet bredvid kaffemaskinen på kontoret  och varenda lägenhet du tjuvkikar in i på kvällarna alla ska vara tapetserade med Hall of Femmes affischer. I år gav vi ut tre nya böcker och lika många affischer, om Janet Froelich, Lella Vignelli och Tomoko Miho. Dessutom gjorde vi Bloggboken, där du som vill julevila skrollfingrarna kan läsa Hall of Femmes blogg i bokformat. Dessutom har Ruth Ansel formgivit en fin bok förra året och dom här fina anteckningsböckerna har Paula Scher gjort. För den som redan har allt Hall of Femmes-relaterat (vi älskar dig), och hellre vill blicka in i framtiden, föreslår vi att köpa biljetter till det här eventet vi ordnar på Arkitektur och Designcentrum, True Freedom can only be collective – a seminar celebrating Lina Bo Bardi.

2. Årets största konsthändelse i Stockholm – vid sidan av Barbara Krugers föreläsning i maj – var förmodligen Cindy Shermans utställning på Moderna museet. Årets konstkatalog är helt följdriktigt Stefania Malmstens katalog för utställningen, där litterära texter blandas med konstbilder. En annan av våra favoritkatalogformgivare Anders Wester har gjort den här om Charles Long.

3. Kören The Sweptaways 10 år som Stockholms mest lysande popkör har blivit till en kombinerad foto- och notbok (kan även köpas på Bondegatan 11 under kontorstid) med arr och nyskrivna texter av kören själv. När alla julaftonsvännerna gått hem, sätter du på den nya skivan och sjunger med, svajande framför granen.

4. För dig som känner, eller själv är, en fåfäng bebis – här är dom mjuka paketen från en av våra svenska favoritformgivare, Ida Wessel och hennes klädmärke för barn, Tuut kids.

5. För dig som känner någon som är – eller själv är – ålderslös. För utan att ha läst den ännu, föreställer vi oss att Bea Uusmas bok Expeditionen kan ges bort till vem som helst, i vilken ålder som helst. Formgivning av Lotta Kühlhorn är såklart den andra anledningen att köpa boken.

6. The Gentlewoman kan du köpa en prenumeration på här. Prenumerationer är för övrigt världens bästa present, spridd över året och alltid lika glad överraskning när ett nytt nummer kommer. Vi rekommenderar även Mattias Åkerbergs ambitiösa nyhetsbrev Please Copy Me. Och för fanzineälskaren: maila och beställ 44 sidor talang.

9. Till den som är mer teoretiskt lagd, köp Hello World eller 100 Ideas that Changed Graphic Design. Och för den som vill ha en bok som räcker i flera år och är så tung att man inte behöver ge bort ett gymkort, köp Svensk illustration – en visuell historia. Och såklart: In som ett lamm, ut som en tigrinna.

10. När du köpt alla dom här sakerna, föreslår vi att du slår in allt i rättesnöret.

Posted by: 16:46

Tags: , , , , , , , , ,

Categories: Alice Rawsthorn, Anders Wester, Böcker, Humor, Lella Vignelli, Lillian Bassman, Magazines, Massimo Vignelli, Paula Scher, Pengar, Penny Martin, Ruth Ansel, Stefania Malmsten, Tomoko Miho

Sunday 16 December 2012
När Paula Scher tar det lugnt

Köp Paula Scheers nya bok Maps till dig själv i julklapp. Slappa en stund framför brasan/spisen/elementet/ett stearinljus och bläddra bland dom extremt pilliga och detaljerade handmålade kartorna och betänk att detta är något Paula gör när hon vill slappa efter en stressig dag på en av världens mest kända designbyråer.

Posted by: 14:51

Categories: Paula Scher

Thursday 18 October 2012
Hall of Femmes intervjuar: Maina Arvas

Du har varit redaktör för tre Hall of Femmes-böcker, om Carin Goldberg, Paula Scher och Tomoko Miho. Vad har varit mest givande med arbetet?
Förutom lusten i att få lära mig om de här intressanta personerna så är det laddningen i projektet i sig. En emotionell bergochdalbana som kommer med perspektivet: den kvinnohistoriska ambitionen inom feminismen är ju både nedslående och euforisk. Hall of Femmes är ett nyktert kartläggande projekt, ett ledset och argt projekt, och ett kärleksfullt, positivt projekt – det personliga och känslomässiga tror jag att alla inblandade i varje bok har känt.

Har arbetet med de olika böckerna skiljt sig åt?

Det är tre helt olika designers – med egna sätt att arbeta, olika områden och speciella personligheter. En påtaglig skillnad är det sorgliga i att Tomoko Miho gick bort strax innan vi påbörjade boken om henne. Utöver att jag inte kunde följa upp det ursprungliga mötet med ytterligare intervjufrågor, som med Goldberg och Scher, så gav det en speciell känsla åt arbetssituationen. Andaktsfull, nervös, vemodig kanske? Det var skönt att veta att hon själv verkligen ville att boken skulle göras. Och att ha den ovärderliga kontakten med hennes nära vän Eric Breitbart, som har samredaktörat boken med mig.

Tycker du att de privata och de yrkesmässiga delarna i intervjuerna är lika intressanta?

Jag ser dem nog inte som separata delar. För mig är just det en viktig poäng med projektet. Hall of Femmes är en serie möten mellan yrkeskvinnor i designvärlden: samtal som uppstår när två yngre kvinnor och ett antal erfarna, framgångsrika kvinnor möts. För att bli djupt och analyserande gör ett sådant samtal kopplingar mellan det privata och det politiska, helt enkelt.

Har du lärt dig något nytt om design i och med böckerna?

Jag hoppas att jag har fått en djupare förståelse för strömningar och politik inom designhistorien. Om jag ska ta några exempel är det Tomoko Mihos personifiering av modernismen, Paula Schers sociala aspekt på design, och pedagogen och loppmarknadssamlarsjälen Carin Goldbergs idéer om estetik och inspiration.

Posted by: 08:16

Categories: Carin Goldberg, Hall of Femmes intervjuar, Maina Arvas, Paula Scher, Tomoko Miho

Thursday 4 October 2012
”It’s done in a second, and 34 years.”

Kloka tankar från Paula Scher om kombinationskreativitet och sin egen snabbhet som designer (I’m not a refiner). Hon menar att hon får sina idéer omedelbart – men ur den erfarenhet hon samlat på sig under hela sitt yrkesliv. (Runt 03.20 i filmen).

Posted by: 07:57

Categories: Paula Scher

Friday 20 April 2012
Intervju med Paula Scher

Få formgivare har fått ordets gåva såsom Paula Scher, man kan aldrig få nog av hennes klokskaper. Fler intervjuer här.

Posted by: 07:44

Categories: Paula Scher

Sunday 11 March 2012
Låt oss presentera kvinnan bakom kvinnorna

Låt oss presentera en av Hall of Femmes viktigaste medarbetare – Nina Beckmann, vår projektledare. Nina arbetar med flera olika projekt parallellt. Hon har varit vikarierande professor i illustration på Konstfack med ansvar för masterstudenterna och när hon inte projektleder Kolla! eller driver Wonderwall, styr hon upp vårt arbete med Hall of Femmes. Med sin outtröttligt konstruktiva attityd hjälper hon oss att hitta lösningar på problem, be
hålla fokus när vi snöar in på detaljer och ger oss ny motivation när vi blir trötta och gnälliga. Nina Beckmann är kvinnan bakom kvinnorna, och vilken kvinna sen!

Hur lyckas du vara effektiv när du organiserar så många saker parallellt?
När jag håller på med projekt som engagerar mig så blir jag som elektrisk. Då går det undan av bara farten. Jag tror jag har en fallenhet för en typ av organisering som krävs när man driver projekt, att snabbt förstå och utveckla uppdraget. Jag gillar också budgetarbete och hur man konstruktivt kan jobba med budgetar för att få ut mesta möjliga av dem.
Befruktar dina olika uppdrag varandra på något sätt? Hur?
Absolut. Då jag ofta arbetar med innehållsdrivna projekt inom visuell kommunikation, så finns flera synergieffekter. Jag lär mig nya saker hela tiden i projekten, något som ofta utvecklar och befruktar de andra projekten. Kontaktnätet vidgas och det ger ofta fler och bra ingångar.
För att ge ett exempel så jobbar jag förutom med Hall of Femmes med Kolla!. I år har vi tema Affischen. Jag fick höra talas om den intressanta utställningen och publikationen Graphic Design: Now in Production där Andrew Blauvelt, formgivare och curator på Walker Art Center, skriver om just affischer. Parallellt med detta sitter jag i en arbetsgrupp med Ivar Björkman och Ikko Yokoyama där vi arrangerar ett seminarium i maj på Konstfack. Till seminariet har vi nu tillsammans med Iaspis bjudit in Andrew att föreläsa. Dessutom var det nära att Paula Schers begåvade man Seymour Chwast kom till Kolla! Affisch Festival som äger rum nästa vecka.
Nämn tre personer du beundrar.
Först kom jag inte på någon, troligen för att det så lätt blir högtravande, som att sätta en person på piedestal. Sen när jag väl kom på en, kom jag på jättemånga, så egentligen beundrar jag nog många människor, i stort och i smått. Det kan vara människor jag jobbar med, jag kan bli hänförd av en utställning och beundra just den konstnären, och så beundrar jag mod och uppskattar nyfikenhet. Jag beundrar Louise Bourgeois, Ai Wei-Wei, Lina Thomsgård, Joanna Rubin Dranger, Liv Strömqvist, Anna Ternheim, min dotter Siri som är så orädd, Barack Obama, Mats Gustafsson för att nämna några.

Men ok, lite mer specifikt. Inga-Britt Ahlenius, för civilkuraget som verkar genomsyra hennes karriär. Robyn, hur hon tar saken i egna händer, startar skivbolag, utvecklas musikaliskt, bjuder på show och otippade lösningar samt hennes intresse för form och det visuella utryck. Paula Scher i sin oräddhet, smartness och professionalism.

Hur blev du feministiskt medveten?

Jag har svårt för orättvisor och stereotypa roller i allmänhet, så när jag upptäckte att kvinnor och män ofta förväntas vara på ett speciellt sätt så var jag själv inte alls bekväm med de rollerna. Jag gillar ingen av de stereotypa könsrollerna, varken den manliga eller kvinnliga. Man kan säga att jag blev feministiskt intresserad, dock inte så uttalat för mig själv, när jag gick i gymnasiet. Det blev allt mer tydligt när jag började jobba på skivbolag på nittiotalet som projektledare och snabbt insåg att det var få kvinnor i chefspositioner. Att kvinnor tjänar mindre för samma jobb är för mig fortfarande ett mysterium.

Vilken är din favoritbok i Hall of Femmes-serien?
Paula Schers. Jag tycker hon uttrycker sig fenomenalt. Avväpnande, skarpt, intelligent utan att på något sätt vara högtravande. Dessutom vågar hon vara personlig på ett tilltalande sätt. Det är en bok som alla kan ha glädje av oavsett yrke då hon säger så bra allmänmänskliga saker och kan analysera människor. Mitt intryck är att vissa personer som är väldigt framgångsrika får en generös inställning till sin omvärld och kan bjuda på sig själva.

Posted by: 11:30

Categories: Hall of Femmes intervjuar, Lina Thomsgård, Nina Beckmann, Paula Scher

Thursday 1 March 2012
Fler Pentagramnyheter

Paula Scher har gjort om nya Windows 8 och hennes design har som vanligt delat upp folk i för- eller emot. Och precis som vanligt låter hon sig inte bekomma utan tar kritiken med en klackspark.

Posted by: 17:12

Categories: Paula Scher

Sunday 8 January 2012

Idag har vi spelat det här spelet, där man ska tänka på en känd person och sen ska geniet lista ut vem man tänker på genom att ställa frågor. Vi tänkte naturligtvis på en känd grafisk formgivare från New York.
Först föreslog geniet den här pampiga kvinnan:

Sen det här:
Därefter det här:
Geniet gissar alltid Anna Wintour om det är en kvinnlig chef över 50. Om man har berättat att det är en blond kvinna blir den omedelbara följdfrågan: Is she a porn star? Om svaret är NEJ blir följdfrågan Is she a fashion model? Om svaret är NEJ blir följdfrågan Is she a lesbian?
Men efter några felgissningar gick allt plötsligt slag i slag. Is your character within arts? JA! Does she live in New York? JA! Does she have long blonde hair? JA!
Och döm vår förvåning:
Med Lillian Bassman gick det sämre. Det enda förslag vi fick var det här (delvis korrekt visserligen):
Efter 15 min gav spelet upp:
Och ännu en gång fick vi göra en insats för den kvinnliga designhistorien.
Så nu måste vi sitta hela helgen och mata in alla våra designers. Vi hoppas att de direkta följdfrågorna i framtiden blir: Is she blond? Is she a designer? Is she Paula Scher?

Så, då var det fixat. Nu med bilder också.

Posted by: 15:12

Categories: Arbete, Lillian Bassman, Nöjen, Paula Scher